Kyrkböckerna som källor för släktforskning

Till de viktigaste källorna för den finländska släktforskningen hör kyrkböckerna. Med hjälp av dem kan man vanligen forska ända till slutet av 1600-talet. Största delen av kyrkböckerna finns numera i digitalt format ända till början av 1900-talet. På den här sidan finns information om hur kyrkböckerna används som källa för släktforskning och hur man forskar i dem. Övriga grundläggande källor för släktforskning, såsom mantalslängderna och olika skattelängder, presenteras på en egen faktasida.

Kyrkböckerna

Kyrkböckerna, dvs. de kyrkliga befolkningsregisterhandlingarna är släktforskningens viktigaste enskilda källserie. Med kyrkböcker avses kommunionböcker och historieböcker, dvs. födelse-, vigsel- och begravningslängder, i de evangelisk-lutherska församlingarnas arkiv. Utöver dessa omfattar församlingarnas handlingar vanligen också in- och utflyttningslängder, barnaböcker med uppgifter om icke-konfirmerade personer samt räkenskapshandlingar och andra förteckningar. Forskningen om ortodoxa släkter avviker en aning från forskningen om lutherska släkter.

Många församlingars arkiv börjar i slutet av 1600-talet, men exempelvis enhetliga serier med kyrkböcker är vanliga först från 1700-talet. Från och med mitten av 1800-talet är arkiven relativt omfattande och mångsidiga. Fram till slutet av 1800-talet skrevs handlingarna i kyrkoarkiven i regel på svenska och efter det på finska på finskspråkiga orter, så för släktforskning krävs vissa kunskaper i svenska.

De kyrkliga befolkningsregisterhandlingarna bildar ett omfattande och mångsidigt personhistoriskt källmaterial. Eftersom församlingarna fram till 1865 hade fler uppgifter än idag, ger kyrkoarkiven information inte bara om släktskap utan också om exempelvis folkundervisning, sjukvård och fattigvård.

Kommunionböcker

Kommunionboken eller huvudboken är en förteckning där prästen antecknade när enskilda församlingsmedlemmar deltog i kyrkliga förrättningar och hur deras kristendomskunskap utvecklades, i synnerhet kunskaperna om katekesen och läskunnigheten. För släktforskare är kommunionböckerna särskilt viktiga kyrkböcker eftersom de ger en bredare bild av familjens medlemmar och släktrelationerna i varje hushåll.

I kommunionboken antecknades personerna enligt hushåll, det vill säga deras ställning anges i relation till hemmanets eller hemmansdelens husbonde. Hushållen är i sin tur organiserade enligt hemman eller by. Arrendatorer, tjänstefolk och andra som inte hörde till husbondesläkten antecknades vid det hemman som ägde marken. När någon flyttade till en annan plats inom församlingen flyttades de också i kommunionboken. Flytt till en annan församling antecknades både i kommunionboken och i flyttningslängden. Varje kommunionbok omfattar ca tio år och när den var fulltecknad fortsatte man på en ny bok, där personerna antecknades enligt den sista uppgiften i den gamla boken.

Grundläggande metod vid släktforskning

En grundläggande metod vid släktforskning i kyrkböcker är att förflytta sig bakåt i tiden med hjälp av kommunionböckerna. Från och med slutet av 1700-talet antecknades sidhänvisningar i kommunionböckerna, det vill säga från vilken sida och när en person flyttade till ifrågavarande sida och när och vart personen flyttade från sidan. Med hjälp av dessa hänvisningar är det lätt att söka vidare i kommunionboken. När en person flyttade till en annan församling antecknades församlingen och vid utflyttning flyttningsbetygets datum och vid inflyttning det datum då flyttningsbetyget inlämnades till kyrkoherden i den nya församlingen.

Kommunionböckerna innehåller uppgifter om personernas födelse-, vigsel- och dödsdatum, vilka bör kontrolleras i historieböckerna. Framför allt i fråga om födelsedatumen i kommunionböckerna lönar det sig att vara kritisk, för när personer flyttades från en sida till en annan uppstod många felaktiga datumanteckningar. Eftersom anteckningar om flytt inom församlingen saknas i kommunionböckerna från första halvan av 1700-talet måste man läsa vigsellängden för att få reda på exempelvis från vilket hemman en ung husmor härstammar. Därefter kan man fortsätta anforskningen om henne i kommunionböckerna.

Historieböckerna

Församlingarnas historieböcker bestod av tre slags längder, liksom ovan nämndes. I födelse- och doplängderna antecknades de barn som föddes i församlingen, i kronologisk ordning. Som mest innehåller längden exempelvis följande uppgifter: barnets namn, födelse- och dopdag, födelse- och dopplats, föräldrarnas och faddrarnas namn och yrken, moderns ålder, dopförrättaren, hänvisningar till sidor i kommunion- och barnaboken samt uppgifter om huruvida barnet är fött utom äktenskapet.

Lysnings- och vigsellängderna innehåller uppgifter om par som hade tagit ut lysning och ingått äktenskap. Detta antecknades vanligen i längderna i brudens församling. För varje par antecknades vanligen tre lysningsdatum och vigseldatumet samt brudens och brudgummens namn, hemort, yrke och ålder eller födelsedatum. Ibland antecknades också vårdnadshavarens samtycke och vigselorten.

I döds- och begravningslängderna angavs först bara namn och begravningsdatum i kronologisk ordning. Senare antecknades också dödsdatum och en del andra uppgifter, såsom den avlidnas hemort, gravplats, ålder och yrke. I längderna framgår ibland också dödsorsaken samt på vilken sida i kommunionboken familjen har bokförts.

Digitaliserade kyrkböcker

Nuförtiden är släktforskning enklare än någonsin tidigare, för största delen av församlingarnas kyrkböcker har digitaliserats från början fram till 1860-talet och relativt heltäckande fram till början av 1900-talet. Över hundra år gamla digitaliserade kyrkböcker kan studeras i Riksarkivets Astia-tjänst och Finlands Släkthistoriska Förenings (FSHF) digitala bildarkiv. När man forskar i Riksarkivets digitala material lönar det sig att bekanta sig med Kari Kujansuus Digihakemisto, där innehållsförteckningar för dessa material sammanställs via crowdsourcing.

Under 2009-2010 digitaliserade Riksarkivet alla tidigare mikrofilmade kyrkböcker, så i Digitalarkivet finns kyrkböcker från alla församlingar fram till ca 1860-talet. Riksarkivet har också digitaliserat yngre material från de församlingsarkiv som förvaras där, såsom kyrkböcker från de avträdda områdena. Det över 100 år gamla materialet ur dessa är fritt tillgängligt på nätet. Kyrkböcker som är under 100 år gamla får studeras med forskningstillstånd, som man kan anhålla om via ett tillståndsförfarande.

Utöver Riksarkivet har också Finlands Släkthistoriska Förening (FSHF) digitaliserat kyrkböcker sedan 2004. Syftet med föreningens verksamhet är att organisera fotograferingen av kyrkböckerna, vilken sker med frivilliga krafter, och ställa materialet till forskarnas förfogande på nätet i föreningens eget digitala bildarkiv, där material som är äldre än 125 år är fritt tillgängligt. Över 100 år gammalt material, dvs. en period på 25 år, är tillgängligt endast för medlemmar i Finlands Släkthistoriska Förening. Notera att FSHF och Genealogiska Samfundet i Finland är två olika föreningar.

HisKi och Karjala-databasen

Vid forskning i kyrkböckerna är släktforskarens viktigaste hjälpmedel databasen HisKi samt för de avträdda områdena Karjala-databasen eller Katiha. I de här databaserna har uppgifterna i kyrkböckerna inmatats i sökbart format. HisKi är en nättjänst som tillhandahålls av Genealogiska Samfundet i Finland, och noggrannare information om databasen samt tips om hur den används finns på en egen faktasida.

I Karjala-databasen, som administreras av Riksarkivet, har dop-, vigsel-, begravnings- och flyttlängder från församlingarna i det avträdda Karelen registrerats sedan 1990. Längderna har införts från början tills de evakuerade församlingarna upplöstes 1949 och de evakuerade personerna överfördes till kyrkböckerna på sin hemort. I motsats till Genealogiska Samfundets databas HisKi innefattar Karjala-databasen också uppgifter ur kommunion- och barnaböckerna, vilket är den största skillnaden mellan de här databaserna.

Sökningar i Karjala-databasen görs med det egna sökprogrammet Katiha. Det är i många avseenden likadant som sökprogrammet för HisKi. I vartdera kan man samtidigt söka i en församlings alla längder eller i en längd från flera församlingar. I Katiha kan man också söka i alla längder från flera församlingar, men då ska tidsavgränsningarna göras separat för varje längd. Noggrannare information om hur man söker i Katiha finns i anvisningarna på dess ingångssida.

Under 100 år gamla kyrkböcker

Den evangelisk-lutherska kyrkostyrelsen gav 2011 en rekommendation om att släktforskare inte längre personligen ska tillåtas forska i kyrkböcker yngre än 100 år eller mikrokopior av dessa. I praktiken gäller det kyrkböckerna ungefär från åren 1910-1960. De flesta församlingarna följer Kyrkostyrelsens rekommendation. För att få uppgifter ur kyrkböcker som är under 100 år gamla krävs vanligen att man beställer ett ämbetsbevis från församlingen. I instruktionsvideon nedan berättar Samfundets medlemsrådgivare Juha Vuorela om hur man beställer ett ämbetsbevis.

Riksarkivet använder ett tillståndsförfarande för under 100 år gammalt befolkningsregistermaterial, vilket innebär att forskare kan ansöka om ett tidsbundet användningstillstånd för forskning i under 100 år gamla kyrkböcker inom ett bestämt forskningsprojekt. Tillståndsförfarandet gäller bara de församlingshandlingar som förvaras i Riksarkivet, dvs. i praktiken kyrkböcker från de avträdda områdena samt de mikrokopior av kyrkböcker som de evangelisk-lutherska församlingarna förvarar vid Riksarkivets enheter.