En lat medlems bekännelse

Den första bekantskapen jag hade med släktforskning gällde Hiski projektet som i det skedet var nypåbörjat. Det jag då sökte var därför inte ännu med i Hiski-datan. Även om jag senare blev medlem i Geneologiska Samfundet har jag varit ganska dålig på att dra nytta av allt som finns att erbjuda. Vi måste backa en smula för att få bakgrunden.

Mitt intresse för släktforskning är tudelat: å ena sidan gällande min mors släkt har många före mig utrett våra förfäder mycket långt bak i tiden och där fanns ingenting att hämta för mig. (Skottland ca 1480)

Å andra sidan min far: när vår son gick i skola ungefär vid 10–12 års ålder, alltså i början av 1990-talet, hade han en uppgift där man skulle reda ut sin närmaste släkt. Då klarnade det för mig att min fars släkt inte var utredd. Jag tog det som en uppgift att klargöra den delen av släkten. Det första steget var att ge min son en schematisk skiss över släkten några generationer bakåt.

Eftersom min fars 60-årsdag närmade sig ville jag överraska honom med en fylligare utredning. Då, för 30 år sedan var det lättare än nu att få utredningar från församlingarna och jag började systematiskt följa släkten bakåt. Enligt dagens strikta regler skulle jag inte få så mycket utrett utan mer egen arkivforskning.

Det hela slutade med att jag hade en utredning som gick tillbaka till år 1794 i Karis där jag hittade uppgifterna på den äldsta förfadern. Min far fick en present jag var ganska stolt över.

Även om jag tycker om att samla på böcker och att gå på en del föreläsningar kände jag inte att jag hade den tid eller kunskap som behövdes för egna studier i arkiven.

Via diskussioner på nätet kom det fram att andra släktingar stannat vid samma punkt, det vill säga inte kommit bakåt från 1794. Här fick jag sedan hjälp av andra forskare och när man förstår att sidokapell (till exempel i Snappertuna antecknar födda som födda i Karis kunde jag sen med både läs- och tolkningshjälp hitta släktingar ända till sekelskiftet 1600–1700 talet .

Efter det att min far avlidit 2019 träffade jag en del kusiner som levererade en överraskning för mig. Ett rykte på byn ville säga att min farfar inte var min biologiska farfar.

Då återstod dna-forskning och jag anlitade Juha Vuorela för att kunna tolka de dnaresultat jag hade från tidigare. Tyvärr är resultaten inte utslagsgivande och eftersom de avgörande släktingarna på manslinjen inte vill ge sina dna-prov står jag för tillfälle och stampar på stället.

Min situation är kanske avvikande från den normala medlemmen i Geneologiska Samfundet eftersom jag har min gamla relativt fullständiga forskning från 1990 som grund (c 1.000 personer). Jag har därför varit en lat medlem som lyssnar på olika föreläsningar och bläddrar i tidskrifter och böcker utan att egentligen utnyttja kunskapen, driven bara av en allmän kunskapstörst.

Det hindrar inte att jag uppskattar den omfattande service och det material som ges medlemmarna och det är många bekanta jag har informerat om min forskning och förbundets service .

Skulle bara dessa mina ev. släktingar ge sitt DNA prov skulle jag få den viktigaste frågan avgjord om min biologiska farfar. Jag har en ovanlig haplogrupp (T) och inga nära släktingar i Finland har hittats, vilket indikerar att min biologiska farfar finns på annat håll.

Mitt intresse för släktforskning är inte dött för mig utan ligger just nu i någon sorts vintersömn i väntan på de rätta pusselbitarna .

Men: ingen har forskat i min frus föräldrars släkt – där finns ett nytt arbetsfält om jag skulle känna inspirationens vindar!

Berndt Holmström

Berndt Holmströmär en jurist och mångårig släktforskare. Berndt har rötter från mors sida i Skottland och från fars sida i Karis sedan åtminstone 1794. Han är också en numismatiker, aktiv i flera föreningar och har skrivit böcker.

Artikeln har tidigare publicerats i Jäsenviesti Jalmari 6/2022. Du kan läsa alla Jalmaris genom SukuHaku.